Nu är det inte långt kvar, 38 dagar till julafton, men redan har en del företeelser tjuvstartat med bred marginal. Säsongens första semla blev en saffranssemla från Lottas Bageri på Smedjegatan.
I alla fall verkar arrangörer av diverse marknader övertygade om att det snart är dags. Det är förstås fortfarande svårt att skapa rätt stämning, det kanske blir små fläckar av miljöer inomhus som kan leda tankarna till julen. Det känns lite för tidigt att hamstra dekorationer eller delikatesser från de olika stånden vid årets julmarknad på Julita och bildmässigt får det tills vidare räcka med några bilder från växthuset.
Arbetets museum har efter drygt sex år slutat med sin utställning om industrialismens utveckling och av föremål som är typiska för olika årtionden under förra århundradet och alla prylarna har antingen sålts på loppmarknad eller auktionerats ut. Alla intäkter går till välgörenhet, i detta fall till Rädda Barnen. En del saker kändes intressanta att kunna använda som rekvisita eller huvudmotiv för övningar i studion och därför blev det ett inköp av en samling glasartiklar, här representerat av delar från en serie designad av Monica Bratt för Rejmyre i typiskt rött glas.
Och den här onsdagen blev det en utflykt till friluftsområdet Femöre som ligger utanför Oxelösund. Tät dimma vid avfärd från Norrköping, men den lättade snabbt när solen nått lite högre och vid Femöre var det solsken och nästan vindstilla. Det är inte ofta man själv är med på bild, men med lång exponeringstid hinner man vara framför kameran en del av tiden.
Det börjar redan mitt på dagen, och det är inte bara utställningar och uppträdanden. En del lokaler som normalt inte är tillgängliga öppnas upp för olika ändamål. Här är det inte någon lägenhetsvisning utan det är den sedan länge övergivna Stålbohms kvarn i Västgötebacken som tillfälligt öppnats.
På en del ställen skapas det istället helt nya tillfälliga lokaler denna dag.
Fotoklubben Norrköping hade utflykt till Ågelsjön, tillsammans med några från Linköpings fotoklubb. Fortfarande hyfsat varmt och solen lyste för det mesta, alltså inte någon egentlig höst ännu och inte några typiska höstfärger utan mest brunt. Traditionella motiv som den här utskjutande klippan blir lite tråkiga att fotografera gång på gång, men som omväxling blev det därför en efterbehandling i svartvitt för att skapa en mer dramatisk stämning.
Tiveden är inte bara storslagna vyer, gamla trädstammar och stora stenblock. Det går också att hitta detaljer i landskapet som är värda en bild. Näckrosorna har slutat blomma men bladen finns kvar och tillsammans med en tuva med mossa och ris och speglingen av vita moln mot en blå himmel bildar detta ett landskap i miniatyr.
Förra veckans läskiga djur var ju inte direkt farligt eftersom en tvestjärt är liten och lätt kan tas om hand. Lite värre är det med huggormar, men den här var relativt ung och hade dessutom nyligen ätit (bakre delen av kroppen är nästan dubbelt så tjock som den främre delen). Som vanligt hade jag fel objektiv på kameran, vidvinkel är inte det bästa för att smyga sig närmare en orm. Bilden är förstås beskuren så att ormen fyller upp bilden bättre.
De är förstås inte så stora så det är nog inte så farligt ändå. Det hade varit värre om de hållit till inomhus, men det var nog vanligare förr. Sensommaren dröjer sig kvar och det finns inte många tecken på att det snart är höst. Det är svalare på morgonen men blir snabbt varmare när solen kommer fram. Den här knipande typen rörde sig sakta på en gren i kanten av en äng innan solen nått fram till denna del av ängen.